Varje dag diskuterar vi globalt feminism, hen, machokultur och invandring, men vad händer egentligen med djurens politik? Deras frihet och existens? Det var igår som det 13åriga lejonet Cecils bortgång uppmärksammades i svensk media, men mer än så har man inte hört. Något enstaka inlägg där några fåtal har diskuterat händelsen finns. Men inte i närheten som om en människa brutalt mördas. Ett lejon släpptes alltså ifrån Hwange National Park i Zimbabwe. Den 6 juli dödade jägaren och tandläkaren Walter J. Palmer honom brutalt. Detta lejon, som nyligen hade blivit fri, blev alltså skjuten med pil utan att dö. Då har Palmer förföljt lejonet i 40 timmar för att sedan skjuta honom med gevär, skära av huvudet ifrån kroppen och flå den. Och för vad? Jo, för 50 000 dollar. Huvudet är fortfarande försvunnet och man kan ju fråga sig vart denna människa möjligen har transporterat det. För detta riskerar nu mannen få 10 års fängelse i Zimbabwe.

Tio år kan ses som mycket, med tanke på hur hela fängelsesystemet fungerar i detta land. Men samtidigt är även tio år ganska lite om man jämför med straffet för liknanden brott på en människa. Visst, ett djur kommer alltid vara ett djur. De kommer aldrig kunna har samma rättigheter som oss människor, men hela principen är ganska skrattretande. Att det faktiskt finns människor som vill skada djur för pengar och att ett djur aldrig får vara ifred från människans aktiviteter. Det är även ganska otroligt att vi i allmänhet ser ett djurliv på detta vis. Kanske bör vi ta en paus och börja reflektera över hur djuren ska räddas ifrån människor som Palmer. Djur ska leva fritt, inte i en bur på en djurpark. Djur har rättigheter, de ska följas. Djur förutsätter mänsklig existens och för det ska vi vara tacksamma. Cecil har blivit utsatt för ett mord, inte en jakt.